Äventyrare?

Ibland önskar jag att jag kunde vara en annan person, en äventyrare, en sån som reser världen runt och gör en massa häftiga saker. Klättrar i berg, simmar med krokodiler, åker tunna i Niagarafallet osv.

En som kastar all trygghet och säkerhet i rutiner och ett "normalt" liv överbord och hoppar huvudstupa rakt in i den ena galna idén efter den andra.

Men nä, det mest äventyrliga jag gjort i mitt liv är nog att åka forsfärd några gånger.

Jag önskar att jag vore en bohemisk konstnär eller författare, som kunde åka till Paris eller Venedig bara för att jaga inspiration. Eller en hippie som drar sig fram på diverse jobb i olika länder, plocka frukt, bartender, poolskötare - enkla jobb som man bara kan lämna från en dag till en annan när lusten att röra på sig faller på.

Men nä, jag är vaken det ena eller det andra även om jag kan virka ett eller annat alster och är duktig på att läsa böcker.

Jag skulle vilja vara den som vågar sälja huset och allt jag äger och flytta till en liten fjällstuga utan internet, utan dator, utan tv och med bara en knapptelefon och mat för dagen. Bara vara. Bara vara jag, utan förpliktelser, utan krav, utan att behöva prestera nåt. Inte shoppa loss på ett år, eller ens besöka nåt annat än matbutiken. Låta håret växa fritt och kasta ut allt vad smink heter.

Men nä, det närmsta jag kommer är en dagstripp till Storforsen.

Jag vill vara allt jag inte är. Men sanningen är den att jag är den jag är, en trygghetsknarkare, en rutinmänniska, en överpresterare som alltid ställer större krav på mig själv än omgivningen. En grå hemmamus som gillar att ha mina nära och kära runtom mig.

Jag föddes helt enkelt inte med en äventyrares själ. 😏 Men drömma kan man ju....